Antoine Pesne, född 23 maj 1683 i Paris, Frankrike, död 5 augusti 1757 i Berlin, Preussen, var en fransk målare under rokokon. Pesne gick i lära hos sin far, målaren Thomas Pesne, samt hos Charles de la Fosse i Paris. Under åren 1705?C1710 företog han en resa i Italien och vistades huvudsakligen i Venedig, där han anslöt sig till Andrea Celesti, vars måleri tydligt påverkade Pesnes tidiga verk. 1710 kallades han av kung Fredrik I av Preussen till Berlin som hovmålare. Därefter företog han under de följande åren kortare resor till hoven i Dessau (1715), Dresden (1718), London (1723) och Paris (1724). 1733 utnämndes Pesne till ledare för konstakademin i Berlin. Han anses vara en viktig förmedlare av den franska konsten till Brandenburg-Preussen. Pesne var i huvudsak verksam som porträttmålare, men han utförde även talrika vägg- och takmålningar för Fredrik den store i de kungliga slotten. Ett av Pesnes mest berömda konstverk är Dansösen Barbara Campanini (cirka 1745). Detta porträtt med sin lätta och schvungfulla formgivning, det spontana penseldraget och de ljusa, pastelliknande färgerna är karakteristiskt för Pesnes arbeten och för rokokon i allmänhet. På ett virtuost sätt framställer Pesne den med tygblommor dekorerade sidenklänningen. Fredrik den store uppskattade sin hovmålares berömda plein-air-porträtt och lät hänga det på en framträdande plats i sitt arbetsrum i slottet i Berlin.   Related Paintings of antoine pesne :. | Geometrician | Portrait of Sophie Marie Grafin Voss | Portrait of Anna Orzelska with a pug. | Prinzessin Amalia von Preussen | Portrait of Frederick William I of Prussia |
Related Artists:
Campin, Robert, Follower of
Italian, 1400s
david hockney
Born: 9 July 1937 Birthplace: Bradford, England Best Known As: British pop artist and critic
Antoine Plamondon
(ca. 1804-1895) was a Canadian artist who painted mainly portraits and religious images in 19th-century Quebec. Plamondon was born in 1804 (or 1802) at L'Ancienne-Lorette, Quebec, the son of the village grocer. He went to school in Saint-Roch, a suburb of Quebec City, after which he was apprenticed to Joseph Legare (1795-1855), a picture restorer and amateur painter. In 1826 Plamondon travelled to Paris where he studied with classical portraitists such as Paulin Guerin (1783-1855). Works from this period are scarce. In 1830, after the Louis-Philippe uprisings, Plamondon returned to Quebec. While his portraits were of living subjects, many of his religious paintings (commissioned by various churches and religious orders around Quebec City) were based on engravings of old masters. His portrait work was notable for his full-face, close-up, and tightly comosed style as well as a concentration on the latest style of clothing. His later portraits showed more roundness in the modelling and far more space in the composition. By 1850 Plamondon had moved to the country at Neuville, with his mother, a brother, and a sister, where he lived until the 1890s. Much of his work during this period were religious paintings, copies of old masters, done for local churches. Plamondon never married. He was a lifelong monarchist and supporter of the Conservative Party, a friend of Sir George-Étienne Cartier and Sir Étienne Tache, but broke with the Conservatives over the execution of Louis Riel. His 1882 self-portrait was probably his last work He died in Neuville in 1895.